Slog drömmen in?

Jo!
Läser lite tillbaka i bloggen och ser att jag i mars 2011 hade en dröm. Jag ville ha en iPhone eller ännu hellre en iPad. Nu har jag bägge delarna. Nästan.

Mobilen, som inte blev en iPhone utan en Samsung Galaxi S2 (gud ett så tjusigt namn, det förpliktigar nästan att resa ut i galaxerna) har jag haft i drygt två år.
Första halva året var jag rasande på mig själv för att jag ramlat dit för försäljarens förföriska ord. Riktigt rasande! Den var ju så stor och fick inte plats i jeansfickan och jag hade egentligen ingen användning för alla tjusiga finesser!
Jag fick helt enkelt lov att ändra alla mina rutiner. Först provade jag med handväska. Huh så trist och obekvämt. Det fick bli en midjeväska istället.

Så småningom lugnade jag ner mig och nu har jag till och med betalat klart. Skönt! Sparar två hundra i månaden. Nu får jag bara se till att jag inte skaffar en ny ifån. Fast, nä, det behövs ju inte ty i somras  inhandlade jag en ipadda och den är verkligen bra. Trots att jag inte sitter på tåg in till staden längre eftersom jag flyttat från staden. Men den är bra till så mycket annat

Så. Jag kan konstatera att vissa drömmar man har faktiskt blir verklighet. Få se vad jag kan drömma om nu som kan bli verklighet om två år cirkus summarum. Ska verkligen fundera ordentligt på detta.

Ett år och nio månader….jisses!

Ja, jistanes vad tiden går. Dessutom regnar det och jag har äntligen fått tid hos ögonläkare i Linköping.

Tänker att jag har nog glömt bort hur man bloggar.

Tänker att ord inte är viktiga längre.

Inte bra att tänka så mycket!

För några år sedan pratade jag med en kvinna om vad som är konst.

Hon sa: "Konst blir det först när andra får ta del av det skapade. Ligger konsten i en byrålåda kan det inte kallas för konst"

!

Något i den stilen, sa hon. Jag höll inte riktigt med. Fortfarande har jag ingen aning om vad konst är. Bara att det är krångligt som attan.

Själv vill jag gärna att konst ska vara vacker. Inte just precis ljus. Ett mörker är lika vackert.

Känslan bakom är…kanske…det viktigaste i skapandet.

Ord ord ord….

På sistone har jag fördjupat mig i digital målning på min dator. Väldigt fascinerande och praktiskt. Bilderna tar ju ingen plats! Bara en massa ettor och tvåor!!!

Åsså ser man ändå en massa färg och former.

Snacka om att hela livet bara är en illusion!