Mikrokosmos och makrokosmos är spännande begrepp. Att den lilla atomen med sin atomkärna och elektroner som forsar runt, lika gärna skulle kunna vara vårt solsystem, att det finns en massa tomrum emellan. 
Till exempel har jag läst för länge sedan i Illustrerad Vetenskap att om man tar bort allt tomrum på jorden, alltså mellanrummet mellan alla elektroneroch deras atomkärnor, (detta är i alla fall min tolkning), skulle hela jorden få plats i ett knappnålshuvud.
 En gång lyssnade jag på föredrag av fysiker från Lund som tog till bildspråk och sa att om atomkärnan är stor som en tennisboll och befinner sig i Lund så finns närmaste elektron någonstanns i Luleå! Mycket bra exempel tycker jag.
Om så lite existerar, varför går vi då omkring och mår dåligt och har en massa bekymmer. Allt är ju ändå bara en liten fjärt i universum!

Gabriel möter draken Isidor

Nu ska jag ta  liten mera om reinkarnation med en liten bild hur man kan beskriva det.
En rak horisontell linje,
ovanför är dagen, dvs när man är vaken,
under är natten då man sover...förutsatt att man inte arbetar då förstås...
Så ritar man en vågkurva, också den horisontell som slingrar sig mellan dag och natt;
jag är vaken...
jag sover...
jag är vaken..
Javisst ja, vitsen är alltså att man drömmer när man sover, och då känns det helt verkligt det man är med om.
När man vaknar, försvinner drömmen och så håller man på, dag ut och dag in.
Så kan man ta upp det ett snäpp:
samma linje, samma vågrörelse bara att i den vakna tiden är man i en annan dimension,
så föds man ner på jorden och "somnar och drömmer"...
Så lämnar man sin kropp när man dör....
söker en ny kropp...
Ja, så där håller det på.
Det är faktiskt mycket enklare än det låter, särskilt om man kan kladda på ett papper när man förklarar.

Varför skulle det vara viktigt att ta till sig reinkarnationstanken? Kanske blir man mer varsam med livet. Kanske tar man mera ansvar, både för sig själv och andra.
Kanske kan man lättare förstå att det inte finns så mycket orättvisor, att allt är ett skeende på lång sikt.
Kanske kan man bättre förstå varför man råkar ut för saker och ting, inte bara en gång. Man tycker kanske att man går på pumpen gång på gång. Då kan det vara bra att se ett mönster.
Kanske blir man mera aktsam om jordens resurser. Kanske man behandlar varandra mera med respekt och omtanke.....nu upprepar jag mig visst!
Hur ska man beskriva en självklarhet?
Hur förklarar man tiden?
Jaha, vi kan få höra att allt finns här och nu! Att tiden inte existerar. Jaha, vad ska det vara bra för att veta då? Går det att svara på det? Nä...
Fast så här har jag lärt mig att det fungerar med detta att "flytta med" det som är ens inre kraft/liv/erfarenhet från ett liv till ett annat.
Mitt inre flaxar runt någonstanns i ett annat tillstånd och tycker att nu börjar det bli dags att skaffa en kropp igen......"jag" väljer omsorgsfullt vilka som ska bli mina föräldrar och vad jag vill lära mig under nästa liv.
Stopp, stopp! Det går väl inte!
Jodå, med lite fantasi så. En spermie och ett ägg har just mötts och ligger stilla i 24 timmar innan det börjar dela på sig.
Då hinner jag med att "komma ner" och placera all min liverfarenhet från tidigare liv i DNAet.....nä, det här fungerar bara inte....men jag fortsätter lite till i alla fall, bara för att testa.
Jaha, sen väntar jag ute i "rymden" igen tills det blir dags att stanna kvar för gott sisådär i fjärde månaden av graviditeten och sen är jag kvar tills det är dags att födas, leva och dö...det vill säga att lämna kroppen och återgå till en annan dimension.
Herre jösses vilken massa ord jag blandar in. Strunt samma ty nu ger jag upp för denna gången!

Reinkarnation! Någon kan fråga mig: Tror du på reinkarnation?
Nej, svarar jag.
Va, men du håller ju på med sånt dagarna i ända! Det måste du väl tro på!
Nej, säger jag, jag tror inte. Jag vet!
För mig är det en sanning och det är sannerligen något som har hjälpt mig i livet. Hjälpt mig att förstå en massa som annars hade verkat helt orättvist, oförståligt och jag vet inte vad.
Faktum är att jag tror att världen skulle se helt annorlunda ut om lite flera kunde ta till sig denna tanke.
Nåja, jag vet att vi har alla vår egen väg att gå och att en sanning för en person kan vara en lögn för någon annan. Eller det som är sant för mig idag kan vara osanning eller inaktuellt en annan dag.
Det är lätt att missförstå vad som är reinkarnation....en massa förklaringar finns som motsäger varandra och min sanning är lika svår att förklara som någons annan. Därför tänker jag inte göra det. Inte idag i alla fall.

Matrix.
För tredje gången har vi tittat på Matrix och varje gång blir jag lika imponerad av hur djup den är, hur många sanningar den innehåller.
Det är bara att skala av alla slagsmål så framträder hela livet i sin yttersta filosofi och substans.
Tanken att allt bara är en illusion djupnar.
Tanken hur vi är präglade att tro och tycka saker. Hur det är vår hjärna som tolkar allt vi upplever via våra sinnen.
Försöker man leka lite i tanken att man tar bort ett sinne i taget; först synen så man blir blind....ok...har man levt ett tag i kroppen kan man ändå veta hur världen ser ut.
Man tar bort hörseln. 
Fortfarande kan man uppleva mycket via framför allt känseln. Att smaka och lukta är kanske mindre viktigt man tyckas. Fast, huh så tris livet skulle bli om man inte får känna smaken av....allt!
Men känseln! Plocka bort känseln!! Vad blir kvar då? Hur ska man då leva i sin kropp? Det blir en omöjlighet.
Jaha, vad finns kvar då? Kanske man kan ligga i matrix och få näring samtidigt som man lever ett låtsasliv som bygger på hjärnstimuleringar.
Är det någon skillnad?
Detta skriver jag inte för att jag blir deppad eller så utan mera just som en tankelek, att livet är något annat också.
Att gå på upptäcksfärd efter detta blir ju väldigt spännande. hela livsupplevelsen växer.
Därför är det bra med filmer som Matrix.
Fast de andra två som följer upp det hela klarar jag mig med att se bara en gång.
Och för att förstå slutet får jag klura en massa och är ändå bara en bit på väg att fatta.
Det är både och.....

Att låta tankarna flöda....

Att låta tankarna flöda kan vara väldigt spännande. Bara ge sig hän och låta fingrarna dansa på tangentbordet. Se vad det undermedvetna har att berätta.
Det är lite lustigt ty jag har tänkt att låta mitt inre berätta lite om "livet" utanför kroppen, om hur det är att vara ande i kosmos samtidigt som man är ande i en kropp.
Det låter lite kryptiskt kanske men för mig är det en realitet.
Fast just nu måste jag störta iväg för att ha lite lektion. Bussen går snart och en liten promenad är bra att få.
Om inte jag sköter om min kropp är det ingen annan som gör det.
Igår tittade jag på Matrix, för tredje gången tror jag plus ett glas vin....vips så får huvudet lite ont. Väldigt opraktiskt men kanske det också påverkas av att jag har tenta i övermorgon i ämne som är såååååå trist.
Nu måste jag publisera detta för att se om det funkar.