Igår hamnade jag på svt play och Vetenskapens värld som handlade om den mikroskopiska världen, bland annat då om spindelnät och plankton.
Ett plankton är så litet att när det simmar fram i havets vatten, är det som att det simmar i sirap och lämnar efter sig spår som gör att små fiskar lätt kan finna dem och få sin mat. Små fiskar kan ju inte göra som valar vilka bara öppnar munnen, silar bort allt vatten och sedan sväljer en hel drös med plankton. Små fiskar följer spåret och äter planktonet ett och ett.
Det får mig att associera till Auberginerna i Australien som följer drömspår, osynliga för våra ögon.
Det som visar sig vara illa med våra plankton och småfiskar är att när havets vatten blir varmare syns inte längre några spår och småfiskarna får då ingen mat som gör att de större fiskarna inte heller får någon mat, och så vidare upp i näringskedjan.
Dessutom berättar man att ett nytt sorts plankton bildas som simmar jättesnabbt. Man jämför att det är så snabbt som om en människa skulle springa med en hastighet på 3.000 km i timmen. Då hinner fiskarna inte fånga sina plankton, med lika dåliga odds för alla havets invånare och slutligen också för människan.
Om spindelnätets tråd, som ju är tunn som ett hårstrå, har man upptäckt att det består av tusentals tvinnade trådar som i sin tur består av ännu tunnare trådar... Ju mer man förstorar desto fler trådar upptäcker man.
Det känns ofattbart att det bara kan vara så. Våra sinnen är helt enkelt inte konstruerade för att uppfatta denna mikrovärld.
Våra sinnen är inte heller gjorda för att uppfatta makrovärldar.
Tänk om vi kunde uppfinna ett "förminskningsglas" och med detta flytta oss långt utanför alla universum och betrakta dammkornet Jorden. Kanske skulle vi vara lite mindre styva i korken och inte anse oss som skapelsens härskare.
Beträffande utställning kurerar jag fortfarande bronker och hals och har inte ens skaffat nödvändig taveltråd men eftersom vi bara är ett dammkorn i makrokosmos, löser det sig i alla fall.
Jag får fånga några spindlar! Lägger in en bild på lite mikrovärld. Det är alltså inte ormar längre utan små små maskar som simmar i en vattendroppe.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar