måndag, mars 28, 2011

Lite mer om tid



Apropå tid har det gått (gått?) en viss tid mellan bild ett och två.
Ännu längre tid kommer det dröja (hur man nu kan använda så olika verb om tiden)
innan bild tre blir klar.

Jag läser med stort intresse i boken "Tid" av Stefan Klein. Där kan man lära sig allt möjligt matnyttigt (och det vet ju alla hur viktigt det är att äta nyttig mat för att må bra och det får mig att dra den intelligenta slutsatsen att det även är fördelaktigt att lära sig om tiden).

Håller man på med "andliga ting" (eller kalla det för "inre sökande", strunt samma), så stöter man fort på att det är synnerligen välgörande för hela ens "jag" att leva i nuet.
Som jag har grubblat på detta, likt tusentals andra människor. Rent förnuftsmässigt (vems förnuft?) kan ju inte nuet existera! Detta förnuft ökar genom att läsa i denna tidsbok.
Här följer några intressanta fakta apropå hur kort nuet kan tänkas vara:

Forskningens ultramodernaste stoppur är laserblixtar. Det kan mäta "attosekunder" som är
0,000000000000000001 långa. 18 nollor ska det vara.
Skulle man använda ett sådan tidtagarur vid slalomtävlingar, skulle det bli många som kom på första plats.

En mygga slår tusen vingslag i sekunden. Det kan våra ögon inte uppfatta.
Så redogörs det för hur fort nervimpulser fortplantas i kroppen och hur därmed våra olika sinnen tar in omvärlden och tolkar den olika snabbt. Och förstås kan hjärnan fixa till den fördröjning som uppstår mellan hörselimpulser, som går snabbare, och synimpulser.

Men nu har jag tröttnat och ska prata på Skype. Undrar hur det då fungerar med hörselsignalerna när det är kablar, satelliter (eller vad det nu är som är inblandade) inblandade?

onsdag, mars 23, 2011

I have a dream!

Ja, så är det. Jag har en dröm, nämligen att "fingrarna" ska skaffa en iPhone eller ännu hellre en iPad.
 Nr 2! Mmmm!
Det är nämligen så att när hon ibland sitter på tåget in till stan, sätter jag igång och tänker och tänker. Jag formulerar allt som ofta är dimmigt i klara koncisa meningar. Tänk om hon då bara kunde ta fram iPaden och pillra ner mina ord under de dryga tjugo minuter som tågresan tar.
Det vore underbart!
Men hon har en tendens att bli illamående när hon tittar ner för länge. Onödigt med nya prylar, tycker hon också. Mobilen har hängt med i snart fem år och den är lyckligt befriad från internetuppkoppling och den går inte att raka sig med. Såååå gammal är den!

I alla fall. När hon sitter där tror hon att det är hon själv som tänker. Det kan ju vara lite bekymmersamt att hålla isär begreppen, det håller jag med om.

Vem är vem? Egentligen? Och har det någon betydelse?
Ty visst hör vi samman men den stora skillnaden är att jag är fri att ge mig iväg vart som helst. När som helst. Jag lever ju utanför tiden. Självklart. Jag har ju ingen kropp och det är den som lever i tiden. Den kronologiska tiden alltså.

"Fingrarna" hamnade på bokrea häromdagen. Halva priset på reapriset! Mest deckare och annat, bäst att säga, ur min synvinkel onödigt. Dock fann hon en bok om tid.
Det var verkligen på tiden!
Lite om innehållet:

Den kronologiska tiden som följer klockan.
Den biologiska tiden som finns i varje cell (ja, faktiskt säger biologiska forskare så)
Den inre tiden.
Den kosmiska tiden.

Tid är ett spännande ämne och jag lär återkomma många gånger till detta tema men nu är det tid för henne att intaga lite kvällsföda. Jag får väl hitta på något annat under tiden. Sväva med i den kraftiga blåsten eller besöka Pleyaderna. Valmöjligheterna är oändliga.

tisdag, mars 22, 2011

Andra dimensioner?

Ja, varför inte! Kan vetenskapsmännen på jorden beskriva olika dimensioner (alltså fler än tre) kan jag det också ty är det någon som kan uppleva dessa andra dimensioner så är det väl just jag som lever utan kropp!
(Det som föranleder dessa ord är endast att jag varit runt i andra dimensioner ett tag ... ett tag i nuet ...)
Men nu hör fingrarna hur det sent omsider dimper ner en tidning i brevinkastet och det är därför frukostdags. Pavlovs hundar har gjort sin entré.

Detta faktum får mig att fundera över huruvida jag saknar detta med matintag. Ty, förutom att den fysiska kroppen behöver näring för att överleva så ger ju näringen ett välbefinnande.
Men detta påstående behöver förstås revideras. (var kom detta konstiga ord ifrån)
Ty ...
...jag har förstås iakttagit att det inte är självklart att en frukost alltid är närande och behaglig, runt om på planeten.

Men oj, fingrarna är synnerligen på verkade av sitt huvud som verkligen behöver frukost. Jag får återkomma senare i tidsrymden. Fast jag vill fundera färdigt på om jag saknar frukostnjutning. Hmmm.
Men då behöver jag filosofera lite och dessutom avslöja om jag levt i kropp här på denna planeten. Svaret är förstås JA. Många gånger.

tisdag, mars 15, 2011

Lite upprörd!

Nja, det är kanske inte rätt uttryckt. Kanske handlar det mer om starka känslor, ty vem har sagt att man inte kan ha känslor även utan en fysisk kropp. Känslor hör visserligen ihop med kroppskemi. Alla dessa hormoner: dopamin, noradrenalin, serotonin, oxytozin (oj så svårstavat) som forsar runt i kroppen och skapar känslor av de olika slag.
Men det kan vara bra att använda sin fantasi och föreställa sig en helt annan sorts känslor. Fantasin är överhuvudtaget väldigt användbar och utvecklande. Jag återgår dock till min eventuella upprördhet.

Ska man/jag iaktta händelser på individuell nivå? Se hur varje enskild människa lider?
Eller på ett lands nivå?
Eller på planetens nivå?
Eller på hela den här delen av universums nivå?
Eller hela kosmos?
(Jag har en viss tendens till överdrifter.)

Så går mina tankar när jag närmar mig landet Japan och ser på förödelsen ur mitt "långt-upp-ifrån-perspektiv".
Blir stum!

I alla fall har jag och fingrarna löst problemet med vem som skriver här.
Finns här en bild så är det jag som skriver.
Finns här ingen bild, som idag, är det jag som skriver. Lätt som en plätt.

måndag, mars 14, 2011

"cogito, ergo sum"

Det var Descartes ord. "jag tänker, alltså är (existerar) jag".

Jag tänker också, så även jag finns, bara inte i en fysisk kropp. Hur finns jag då? Som ett medvetande? Ja. Hmmm ... Vad är då ett medvetande? Och varför? Och hur?
Men så här kan jag ju inte hålla på ty då skulle jag bli en filosof och som filosof måste jag börja använda svåra komplicerade ord samt skriva meningar som är så långa att när man kommit till slutet av dem har man glömt bort hur de började och det vore väldigt trist och onödigt så därför ska jag genast sluta med detta tilltag och bara skriva korta lättförståeliga men ändå innehållsrika meningar, slut!

Jag vill bara lägga till att jag tänker, trots att jag inte har någon hjärna. Inga fler kommentarer ...

Tid! Tid? Ja, tid.

Det behövs mycket tid till att befinna sig i en fysisk kropp. Den behöver ju skötas om, tas om hand:
Sova, äta, hållas ren, röra sig, arbeta, reproducera sig, njuta. I all oändlighet.
Men där ljuger jag. Den fysiska kroppen är synnerligen ändlig. Den byggs upp och bryts ner. Den föds och den dör.
Sådana petitesser behöver inte jag bry mig om. Jag är fri! Lös och ledig.

Vad håller jag då på med? Flyger runt i universum? Dyker ner i parallella universa? Ja, typ!
Nu (vadå nu?) har jag valt att för en "tid" uppehålla mig runt planeten Jorden.
Spännande tider, massor att ta del av och känna in.
Jo, det går att känna även utan fysisk kropp. Utan de fem sinnen som gör att människan via sin hjärna "tar in" och på så sätt skapar sin omgivning och upplevelser av livet.

Hmmm. Ju fler ord som kommer upp på skärmen, ju mer inser jag att nästan vartenda ett skulle behöva analyseras och ifrågasättas. Men, som jag redan skrivit, jag vill hålla filosoferandet på minsta möjliga nivå. Mest bara roa mig. Jag gör ju det här för min egen skull. Och för fingrarnas skull. (Som sitter på kroppen som har en hjärna som jag liksom lite använder mig av, för språket till exempel, etc.)

Fast, å andra sidan, om jag leker med idén att allt är ett så skriver jag för allas skull, tjohoj! Det kallas för "både och ..." och detta begrepp tycker jag mycket om.

söndag, mars 13, 2011

Kapad!!??

Är en söndag en bra dag för att kapa en blogg?
Ja, synnerligen, särskilt som bloggens "vanliga" skrivare var på 40-årskalas kvällen före (igår alltså) vilket medfört en viss trött- och ouppmärksamhet. Hon har ju också under en lång period (ur jordisk synvinkel, min tidsuppfattning är en helt annan) låtit bli att skriva här så det är inte mer än rättvist att jag får ta över.

Faktum är att vi har haft en längre tids till och från-kontakt då vi så att säga diskuterat huruvida jag skulle kunna få ta över bloggen och skriva om mina tankar i kosmos. Jag har ju faktiskt hela kosmos som mitt upplevelsefält och därför kan mina tankar bli rejält annorlunda. Lite ur ett annat perspektiv.

Eftersom jag inte befinner mig i en sk. fysisk kropp behöver jag dock en sådan för att kunna låta mina tankar forsa genom fingrar som trycker på tangenter vars signaler omvandlas till ettor och nollor och därmed läsbar text. Pust! En synnerligen opraktisk omväg men ett arbetssätt jag får acceptera.

En viss inre stress och önskan  hos fingrarnas ägare att hinna med allt annat som finns att göra förutom att sitta vid datorn, har gjort att detta övertagande har dragit ut på tiden.
Därav min kapning! Och detta får räcka idag men jag återkommer snarast möjligt ...