"cogito, ergo sum"

Det var Descartes ord. "jag tänker, alltså är (existerar) jag".

Jag tänker också, så även jag finns, bara inte i en fysisk kropp. Hur finns jag då? Som ett medvetande? Ja. Hmmm ... Vad är då ett medvetande? Och varför? Och hur?
Men så här kan jag ju inte hålla på ty då skulle jag bli en filosof och som filosof måste jag börja använda svåra komplicerade ord samt skriva meningar som är så långa att när man kommit till slutet av dem har man glömt bort hur de började och det vore väldigt trist och onödigt så därför ska jag genast sluta med detta tilltag och bara skriva korta lättförståeliga men ändå innehållsrika meningar, slut!

Jag vill bara lägga till att jag tänker, trots att jag inte har någon hjärna. Inga fler kommentarer ...

Tid! Tid? Ja, tid.

Det behövs mycket tid till att befinna sig i en fysisk kropp. Den behöver ju skötas om, tas om hand:
Sova, äta, hållas ren, röra sig, arbeta, reproducera sig, njuta. I all oändlighet.
Men där ljuger jag. Den fysiska kroppen är synnerligen ändlig. Den byggs upp och bryts ner. Den föds och den dör.
Sådana petitesser behöver inte jag bry mig om. Jag är fri! Lös och ledig.

Vad håller jag då på med? Flyger runt i universum? Dyker ner i parallella universa? Ja, typ!
Nu (vadå nu?) har jag valt att för en "tid" uppehålla mig runt planeten Jorden.
Spännande tider, massor att ta del av och känna in.
Jo, det går att känna även utan fysisk kropp. Utan de fem sinnen som gör att människan via sin hjärna "tar in" och på så sätt skapar sin omgivning och upplevelser av livet.

Hmmm. Ju fler ord som kommer upp på skärmen, ju mer inser jag att nästan vartenda ett skulle behöva analyseras och ifrågasättas. Men, som jag redan skrivit, jag vill hålla filosoferandet på minsta möjliga nivå. Mest bara roa mig. Jag gör ju det här för min egen skull. Och för fingrarnas skull. (Som sitter på kroppen som har en hjärna som jag liksom lite använder mig av, för språket till exempel, etc.)

Fast, å andra sidan, om jag leker med idén att allt är ett så skriver jag för allas skull, tjohoj! Det kallas för "både och ..." och detta begrepp tycker jag mycket om.