Nja, det är kanske inte rätt uttryckt. Kanske handlar det mer om starka känslor, ty vem har sagt att man inte kan ha känslor även utan en fysisk kropp. Känslor hör visserligen ihop med kroppskemi. Alla dessa hormoner: dopamin, noradrenalin, serotonin, oxytozin (oj så svårstavat) som forsar runt i kroppen och skapar känslor av de olika slag.
Men det kan vara bra att använda sin fantasi och föreställa sig en helt annan sorts känslor. Fantasin är överhuvudtaget väldigt användbar och utvecklande. Jag återgår dock till min eventuella upprördhet.
Ska man/jag iaktta händelser på individuell nivå? Se hur varje enskild människa lider?
Eller på ett lands nivå?
Eller på planetens nivå?
Eller på hela den här delen av universums nivå?
Eller hela kosmos?
(Jag har en viss tendens till överdrifter.)
Så går mina tankar när jag närmar mig landet Japan och ser på förödelsen ur mitt "långt-upp-ifrån-perspektiv".
Blir stum!
I alla fall har jag och fingrarna löst problemet med vem som skriver här.
Finns här en bild så är det jag som skriver.
Finns här ingen bild, som idag, är det jag som skriver. Lätt som en plätt.
2 kommentarer:
Det som hänt i Japan är förfärligt och ett oerhört lidande för de drabbade. Bidrag till fysiska hjälpinsatser är naturligtvis bra men viktigt är också empatiska tankar till folket. Tankar har mer makt än vi tror.
Betänk också att "Allt är mycket gott". I det här fallet rör det sig om "Det obehagligt goda" (Enl Martinus kosmologi). Någon mening är det med det som sker.
Så här flera veckor senare och nyhetsflödet har lagt sig, som det ju gör med alla "stora" händelser (i det här fallet med Japan) är det bra att bli påmind om tankarnas betydelse och om Martinus ord om det "obehagligt goda", vilket kan vara lätt att glömma.
Skicka en kommentar