Det finns ingenting som får mig så upp och ner vänd som när det strular med myndigheter eller för all del med datorn.
Jag minns en gång när jag blev totalt rasande och därmed störtledsen. SJ var boven fast i deras ögon var det jag som var boven ty jag hade mage att ta ett tidigare tåg än det jag var inbokad på. Tåget var nästan tomt och jag tyckte att då gjorde det väl ingenting om jag hade bytt tåg.
Konduktöran var helt omedgörlig och jag ville ju inte börja störttjuta inför de få passagerare som säkert lyssnade intresserat på vår lilla konversation där jag snällt fick ge med mig och betala ny mycket mycket dyrare biljett.
Jag är nämligen en sådan som tjuter när jag blir arg eller rasande. Kan bara inte låta bli! Tyvärr anses det vara en kvinnlig svaghet att gråta... kanske ... inget genusskrivande just nu, tack.
Sedan satt jag där och kokade och förstod precis eller i alla fall anade vidden av att folk blir självmordsbombare och annat elände. Om jag kunde bli så upprörd över så lite, hur upprörd blir man inte då när det kommer stora "tankar" eller vad det nu är som kommer och jämnar ens hus med marken och sedan kör bort en. Eller mördar hela ens familj medan man själv var på toa. (ursäkta de smaklösa exempel jag ger)
Så lite vi ändå blir utsatta för just här i vårt land, trots kris och annat otillbörligt.
Fick förresten mycket att tänka på inom detta område under många samtal i Spanien dessa dryga veckor jag varit där.
Det som blir förvirrande då är detta med alla kontraster, alla paradoxer och mitt i allt detta är det meningen att vi ska utvecklas, utvidga vårt medvetande och hänga med i jordens frekvensökning!!!
En liten lekfull akvarellmandala passar bra för att lätta upp tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar