Lite bilar susar förbi strax nedanför fönstret och sparvar kvittrar så här klockan åtta på lördagskvällen i ett litet samhälle nära Barcelona där jag nu har min nionde boplats under den vecka jag har kvar innan det är dags att flyga hem till Sverige.
Förhoppningsvis blommar då fortfarande lite hägg och syrén. Här hade syrenerna redan blommat klart när jag kom till bergsbyn och dotterns rustika hus med sina tjocka massiva stenväggar, bjälkar i taket och höga hårda stentrappor som fyraåringarna skuttar upp och ner som två bergsgetter.
Förvisso klättrar både pappa och mamma i berg och då blir man som en bergsget och kan dessutom springa i steniga gränder utan att ramla. Fast det hindrade inte att jag som mormor fick hjärtat i halsgropen varje gång de satte fart på sitt skuttande. Eländigt att vara så sjåpig!
Men jag har ju inte alls ork att blogga idag! Är bara glad att här finns trådlöst bredband så jag kan surfa och skriva och dona hur mycket som helst med min egen kära mac.
Tills förkylda ögon protesterar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar