Ja, vill jag utropa eftersom jag fortfarande har noll kontinuitet i livet och upplever att mycket bara avstannar. Jag får liksom ingenting gjort!
Jag borde...
Jag borde veta vad jag vill göra med resten av mitt liv till exempel.
Jag borde framför allt vilja en massa.
Jag borde ha en massa idéer.
Men ingenting blir riktigt viktigt.
Det kvittar helt enkelt.
När äldsta dottern lite fint och försiktigt undrar vad det är jag borde, vem som säger vad och så vidare, inser jag hur lätt det är att glömma. Vadå glömma?
Glömma det jag så många gånger kommit underfund med.
Visst ja. Jag väljer att acceptera. och att tycka om. Så enkelt är det.
En dryg månad kvar bara.Väntan. Att bara vara är fortfarande svårt.
Det enda jag verkligen vet att jag vill, är att måla. Särskilt mandalas.
Längtan efter kontinuitet blir väldigt stark.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar