Fann för något år sedan en bok som hette så och som verkade mycket intressant. Den hade som teori att vi föds som ett vitt tomt papper, på vilket vi "skriver" vårt liv. Jag kom inte så långt i den ty den var skriven i ett enda svep. Inga nya stycken, inga nya kapitel, ingenting att hänga upp sig på.
Helt enkelt blev den för svår att läsa. Kanske missade jag något viktigt?
I alla fall finns det en bild överst som knappt syns. Det är förstås avsiktligt!
En liten prick i mitten och en cirkel. Enklast tänkbara mandala.
Så känns det nu i mitt liv.
Jag har flyttat hem.
Städat.
Slängt.
Möblerat om.
Alla väggar är tomma och så ska de förbli tills jag fyller dem med nya målningar.
Stor tomt golv där jag kan "frigörandedansa".
Tiden känns som ett gummiband som har dragits ut och spänts ... och nu är den tillbaka på noll där jag började. Som om ingenting har hänt.
Jag växlar mellan rastlöshet och lugn och däremellan en mängd andra känslor.
Idag ska jag strunta i att vara ute i sommaren och äntligen börja måla igen.
Puss Universum!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar