Hur gör man?

Idag är det den 9 augusti. Inser att det snart är den 18 september och vernissagedags och det får mig att tänka att "hoppsan och oj då! Är det sååå lite tid kvar". Men, njaaa. Jag kan nog vänta några veckor till innan jag sätter igång.
Sätter igång??? Sätter igång vadå? Hur gör man? Ska jag börja måla nu det jag ska ställa ut? Jag som fortfarande fnattar hit och dit och inte har riktig ordning på tillvaron. Fast lite målar jag. Har tre mandalas på gång.

Sist jag hade utställning, utställning fast inte på riktigt, var en decembermånad. Jag minns inte om det var förra december eller året innan. Det kvittar ju förstås. I alla fall var det väldigt enkelt.
Jag tog 20 rejält stora målningar, rullade ihop dem och tog dem under armen och steg på lilla roslagståget in till stora staden. I medföljande kasse, grön med blommor från Gudrun Sjödén-butik (om det nu är så det heter), låg en rulle med dubbelhäftande små klisterlappar.
Det var allt som behövdes.
En stege och vattenpass fanns på plats och lång kompis bidrog med handräckning och uppmuntrande tillrop.
Sex timmar tog det. Så var det klart.

Någon dag före julafton var det tid att ta ner tavlorna. Fram med stege, rafs, rafs, rafs. klart!

Nu blir det inte riktigt lika enkelt ty nu är det på riktigt.
I riktigt galleri med riktig galleriägare.

Som sagt var. Jag tror jag skippar tankarna ett tag till på allt som visst ska göras.
Ungefär som när jag ska till tandläkare (om en vecka!)
Då trycker jag bort olusttankar långt ner i det undermedvetna tills jag precis sitter i, jag menar, ligger i tandläkarstolen. Den har till och med tempurstoppning!!! Då kan man säkert hoppa över bedövningen.

Tempurmadrass kan jag verkligen rekommendera till sängen därhemma. Den är bland annat helt underbar att älska på!

Se där så lätt det gick att skingra tankarna på kommande vernissage. Kanske ska jag bli "skingratankarcoach" i nästa liv.