Bara två veckor kvar!

Av sex långa månader! Det känns som att det inte är möjligt. Mars var ju igår!
Och här går jag fortfarande och skranglar med bronker och hals.  Halsen blir bara sämre.

Jag hör till den sortens människor som aldrig får feber.
När jag bodde i Spanien och hade små barn var jag jämt och ständigt dålig i mina bronker.
(brist på sömn )
Det syns inte särskilt mycket på mig när jag är sjuk så lite febertoppar hade varit perfekt. Icke!
Men så en dag hade jag feber; 38,6. Yippii, feber!!! Första och enda gången. Det var skönt!

När jag nu i natt låg i min sovsäck i soffan hos barnbarnen och kände hur halsen blev mer och mer svår att svälja genom (inte kan man väl säga så?) funderandes på alla aktiviteter jag får ställa in i ytterligare dagar, kändes det ändå helt lugnt inom mig.
Tänkte på detta kloka resonemang att vissa saker kan vi inte förändra i livet. Dock kan vi välja hur vi förhåller oss till det som händer och då påverkar vi indirekt hur det känns, till exempel via vår hjärnkemi.

Ingenting är egentligen livsviktigt! Just nu bara några få ting:

Skaffa krokar, taveltråd, etc och fixa så alla tavlor går att hänga? Helt nödvändigt.
Köpa boxar med vin plus något att hälla vinet i? Helt nödvändigt.
Det ätbara är redan utdelegerat.
Göra mer visitkort? Helt nödvändigt men det kan delegeras till kompis som redan har basen i sin dator.
Göra affisher? Nä, det är inte nödvändigt. (det kan till och med kännas skönt att ha ursäkt för att slippa)
Sätta upp inbjudningar på olika ställen i stan? Bra kanske men inte nödvändigt.

Hänga upp tavlorna några dagar i förväg? Helt nödvändigt.
Sätta titlar? O nej, o nej. Helt onödigt. Det får bli siffror.
Sätta priser? Suck!
Skicka ut fler inbjudningar via mitt e-post-register. Helt nödvändigt ty jag har bara kommit till hälften.
Tur att jag var förutseende att ta med datorn till Östergötland.

Nu kommer jag inte på mer. Bara att det är trist att vara svag.
Jag vill måla, andas, dansa, måla mer ...

Gå till frissan? Helt nödvändigt, lite fåfäng vill jag ändå vara! Har redan bokat tid och tar mig dit hur jag än mår. Förstås.

Resten av tiden kan jag ägna åt detta tråkiga att vila. Ja, och ligga på spikmattan...

Orkar inte välja målning så jag tar den allra första jag målade med vattenbaserad olja för en, typ, 25 år sedan.