Nu till kvällen blev det dock stilla, både med vind och i mitt huvud. Att sitta ett par timmar mot en husvägg, känna solens värme, lyssna till alla småfåglars sång, lite samtal och där emellan denna otroligt sköna tystnad.
Inte göra någonting.
Ha packat ryggsäcken inför morgondagens förflyttning till nästa tvåveckorsboende.
Bara vänta och vara.
Skönt.
Huvudet stort innuti som om jag suttit och mediterat. Fast visst ja. Det var jag ju kass på!
Och till sist, innan lite kvällsmat. Klistra in en bild som inte har ett dugg med vårkväll att göra.
Kanske möjligen med att nyfiket iaktta.
Så kan det också vara att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar