Åtta år har förflutit för de här urtidsdjuren! I åtta år har de spanat upp mot ljuset, väntandes.
Fortfarande finns en väntan, samtidigt som livet forsar på. En inre otålighet, en inre stress.
Helt onödig men den är svår att rå på ibland. Därför är jag tacksam över att "livet" tvingar mig att bara vara.
Fast. Ett begär efter ett par alldeles speciella skor har uppstått. Jag såg dem i Helsingborg och ska nu ta mig ut på stan och leta.
En alldeles ny situation.
Begär efter högklackade skor har aldrig tidigare funnits i mitt liv så jag kan verkligen tillåta mig att tillfredställa det, trots att skorna inte kommer få plats i ryggsäcken.
Jag får väl parkera dem hos min broder och ta fram den senare i sommar!
Även om allt finns här och nu, har även var sak sin tid. Jag får trippa fram på asfalten senare i ett ljummet Sommar-Stockholm. Det blir spännande.
Resultat av skoinköp, ett par timmar senare:
Drömmen tyckte inte att jag behövde några högklackade skor, trots att det var ecco-skor och därför extra bekväma och ändå samtidigt läckra.
"Drömmen tyckte inte..." ???
Jo, eftersom "jag" inte alltid förstår eller uppfattar vad som är bäst för mig i en viss situation, så tar jag hjälp av "drömmen", ett sätt för "mitt inre" att visa vad jag helst ska göra.
För mig finns det en yttre dröm och en inre dröm. Likaväl som det finns nattens dröm och dagens dröm. Termerna är luddiga och går i varandra men eftersom jag har hållit på med detta i så många år är det helt glasklart hur det fungerar. För just mig! Men jag kan inte förklara ty det skulle bli alldeles för många ord och nu ska jag ut i solen och flytta grenar till Valborgs brasa.
I alla fall blev det inga skor och jag har "tjänat" tusen kronor. Så underbart! Vad ska jag göra med dem?
Kanske ska jag köpa ett par skor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar