Vad hade jag i tankarna nu då?
Det var ju skönt att sitta i solen mot en röd vägg med vita knutar,
på en liten träbänk och njuta av eftermiddagens kaffe.
Inget svårt alls.
Småprata med dotter och barnbarn, klappa spinnande katter.
Jättehärligt.
Men.
Det svåra är fortfarande att inte kunna störta fram i tillvaron.
Det svåra är att bara vara.
Tjat, tjat,tjat.
Jag har mycket att träna på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar