Tantra - sex - kärlek.

Det verkar som att det är omodernt att älska! Det verkar som att det inte finns tid att älska! Jag menar, det finns inte tid att först lära känna den man vill älska och älska med. Åtminstone lite grann.
Det verkar som att det är gammaldags att vilja älska den man vill älska med! Som att det är farligt att känna kärlek, djup kärlek.
Kan det vara så? Jag hoppas jag tror fel!

Jag läser om en av mina favorit-tantraböcker av David Deida och funderar på om det vore möjligt att skriva om tantrasex utan att använda ord som gud och andlighet?
Om det går att skriva om liv och kärlek istället?
Det är ju detta som tantra handlar om; att mötas i kropp och själ och bli ett, att vara levande, att vara närvarande. Tycker jag, är väl bäst att tillägga.
Jag ska klura ett tag på detta.

Under många år har jag gjort massor med bilder om separation. Separation mellan kvinna och man, mellan feminina och maskulina energier, mellan himmel och jord, mellan kropp och själ.

Så en dag för cirka tio år sedan tyckte jag det var dags att börja måla föreningen, föreningen mellan fader himmel och moder jord i sin metaforiska betydelse.

Fiffigt värre då att måla ett träd och en kristall som symbol för respektive begrepp. (oj, nu blev det trassligt)

Här har vi "mjuk splittring", målad för en cirka 15 år sedan.

Och här har vi "möte i smärta", målad för en cirka 10 år sedan.

Mycket har hänt med mig under dessa  år och det är nog på tiden att jag gör en ny bild av ett möte, denna gång i mer tantrisk och kärleksfull anda.