Efter filmen om Soraya M. jag såg igår drogs jag ner av lite jobbiga tankar. Inte ner i ett stort mörker men jag blev minst sagt lite låg och satt i flera timmar vid datorn och gjorde två "mörka" bilder.
Insåg sent omsider när jag kröp till sängs att "visst ja, det är ju bara min hjärnkemi som förändrats, som gjorde att jag kände mig lite deppig"!
Min hjärnkemi mår inte bra av att titta på "mörka" berättelser. (Fast här motsäger jag mig själv ty min fasta övertygelse är att det mellan mörker och ljus bara finns vissa nyansskillnader. Hmmm.)
I alla fall undviker jag skräckfilmer och jag blir "hög" när jag läser böcker som handlar om kärleksenergier eller hur jag nu ska benämna det.
Så även om en målning kan vara mörk och lite farlig innehåller den även ljus.
Kontraster! Hela livet svämmar ju ständigt över av kontraster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar