Fullmåne med Helge Älg

Den jag minns bäst av alla de fullmånemeditationer jag deltog i, var när vi var sju stycken som skulle framföra, dvs beskriva var sitt chakra, inspirerade av Deepak Chopras bok om detta ämne. Naturligtvis hade jag månaden innan inte kunnat avhålla mig från att anmäla mitt intresse för att delta, vilket jag sedan gruvligt ångrade.

Solar plexus, känslochakrat, ihop med konceptet karma, föll på min lott. Efter mycket grubblande och ångest fick jag en genial idé. Helge Älg skulle bli min talesman, iklädd ett något för stort linne. (gult hör till tredje chakrat) Att mitt grå kramdjur egentligen föreställde Gullan, det kunde ju ingen ana.

Att prata om karma ur en älgs perspektiv gick alldeles utmärkt och jag kunde helt lägga ämnets mer allvarliga natur åt sidan och plocka fram lite respektlös humor. Jag hade ju också, inte för inte, bott nästan tjugo år vid en myrkant där majestätiska älgar ofta spatserade förbi, samt indirekt delat jägares jaktbestyr varje höst, då man förresten gjorde klokt i att hålla sig undan från skogarna. Alltså ansåg jag mig ha viss insikt i älgars känsloliv!

Det Helge Älg hade svårast att förstå med den något luddiga karmalagen var varför han så sällan fick möjlighet att para sig med Gullan. Hade han verkligen varit så förfärlig i sitt tidigare liv? Eller hade han kanske missat detta med tantra?

Så satt vi där alla framför den lilla tynande brasan, balanserades pappmuggar med vin och små sladdriga papperstallrikar fyllda med rostade  olje- och saltindränkta samt vitlöks- och tomatingnodda brödskivor, oliver, korvar, skinka och ost och lyssnade till varandras prat medan den stora runda månen vandrade sin tysta ban, lysandes genom det enorma stålschabrak till kraftledning som tornade upp sig på åkern precis bredvid huset.