Ett motiv, eller kanske mer ett ämnesområde som sysselsatt mig länge i mitt bildskapande och i mitt liv också för övrigt, har varit relationen mellan man och kvinna, relationen mellan dualiteter.
Jag har försökt förstå olikheter och likheter. Funderat över och samtalat om människan och hennes inre.
Om längtan. Längtan efter sin tvillingsjäl.
Om ensamhet. Ensamhet som så ofta finns i en relation eller mitt bland andra människor.
Om sexualitet. Sexualiteten som ofta tar sig så olika uttryck mellan könen.
Om splittring. En splittring eller delning som i vår kultur skulle kunna härledas bakåt till Adam och Eva och det som hände när de åt av äpplet och därmed blev utkörda ur paradiset.
Suck! Detta har jag alltså grubblat på i 28 år. Ja, i alla fall i 20 år. Sedan började jag ju med intuitiv målning och bytte fokus.
(Det stökar när jag vill skriva om detta.)
Detta är den första textila bilden där jag skildrat denna splittring.
Botten är mörkblå sammet och resten är glaspärlor och en sorts glansiga glasstavar.
Blixten symboliserar "ormen" eller "gudskraften" som klyver trädet i två delar.
Trädet växer på jorden, (enklare att göra träd än människor)
och varje själ börjar sin vandring tillbaka till ursprunget.
Detta visar jag på med allt "snurr" gjort i tjockt vitt garn som man mer använder till trasmattor.
För mig så lever människan liv efter liv efter liv för att utvecklas och lära. Reinkarnationstanken!
Nu suckar jag igen!
Bättre att lägga in en till bild med samma motiv fast i akvarell och mycket mycket mindre
och där snurrorna blivit en trappa.
Och, ännu bättre, att ta en kopp kaffe och macka med svärsonen och barnbarnen,
som har feber och därför är hemma från dagis..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar