Dotters kompis kompis, typ, tipsade om fullmånemeditation och intuitiv målning. Klart att jag blev nyfiken och trasslade mig genom staden och dess förorter, nästan ända ut på landet med hjäp av tunnelbana och bussar för att träffa kvinnan som stod för dessa begivenheter.
Jo, jag var så välkommen. Snart skulle en ny grupp börja och det var bara att komma. Det kändes bra att målningen var inne i Barcelona. Fullmånemeditationerna ägde förstås rum i hennes något vildvuxna trädgård, det vill säga ickeexisterande sådan. Men hur dessa gick till, det berättar jag om en annan gång.
Vi var tolv personer som ställde upp våra stafflier i den kala och mycket kalla lokalen. Det var ju vinter men varma element lyste med sin frånvaro även här, inte bara i min lägenhet.
Lite information om ”icke-tekniker” följt av meditation där vi fick visualisera ett träd som vi sedan skulle måla och så var det bara att sätta igång att klatta på färg på duken, ivrigt påhejade av musik.
Men herregud! Jag hade ju gjort träd i snart 20 år! Visserligen mest med hjälp av garner men i alla fall. Hur skulle jag helt spontant kunna måla ett träd, utan att tänka?
Även om det inte finns något träd i denna min första ”intuitiva” målning, speglar den mitt inre kaos jag då befann mig i. En jätteinsekt med kapat huvud ligger på rygg utan egen kraft att vända sig rätt.
Ty, när vi målat klart, fick vi en efter en ställa upp vår målning, vrida och vända och berätta om de känslor som eventuellt väckts upp. Så hade vi en vecka på oss att måla vidare hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar