Till synes som av en slump lärde jag mig att göra ryaknutar.
Nyblivne maken åkte in på repmånad, mitt i smällkalla vintern. Kvar hemma blev jag med två små barn plus en vansinnig klåda i ena foten som endast fick lindring när jag gick barfota i snön.
"Det är skabb", blev läkarens dom på vårdcentralen. "Smörj in hela kroppen, jag sa hela kroppen, med denna salva och rör inte vatten på 24 timmar"!
Hur byter man då blöjor?
Hela jag rasade samman och hamnade på psyket.
När kroppen hämtat sig från den mycket starka salvan man smorde in mig med där på avdelningen, fick jag, istället för att äta dämpande tabletter, gå på arbetsterapi och lära mig att knyta rya. En ny värld öppnade sig.
Skabben visade sig vara lite banal fotsvamp!
Men jag blev biten av att göra bilder med garner och när jag under en längre tid kom att lyssna på en lärare som pratade om människans inre, om hennes utveckling, om reinkarnation, om manliga och kvinnliga aspekter inom varje individ, om drömmandet och som illustrerade sitt prat med enkla teckningar, fick jag för mig att göra lite vackrare bilder. Sedan gled jag mer och mer in på att hitta på egna bilder för att uttrycka mina sk. livsgrubblerier.
Eftersom jag var kass på att teckna och ändå ville ha med människor, gjorde jag träd som fick symbolisera människan. Även träd växer, som bekant. Det är också mycket tacksamt att göra träd med hjälp av garner.
Detta skedde för rejält länge sedan och när jag blev allergisk mot mina garner var det bara att fortsätta med oljefärger, vattenbaserade förstås, och akvarell. Och naturligtvis var det ingen slump att jag en vacker dag hamnade i Barcelona och kom i kontakt med intuitiv målning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar