Rädsla! Rädsla för vadå? För det fula!

Det tog tid för mig att komma underfund med vad intuitiv målning handlade om. Jag testade alla möjliga knep, som till exempel att måla med vänster hand. Allt för att lura och koppla bort vänster hjärnhalva, så att höger hjärnhalva kunde koppla på sin intuition!? Ja, vänster hjärnhalva styr höger sida av kroppen och tvärtom. Får man en blödning i något område av vänster hjärnhalva är det högra delen av kroppen som skadas. (mycket förenklat! igen!)

Jag klistrar in en provisorisk uppställning av respektive hjärnhalvas färdigheter:

Vänster hjärnhalva:

• ordnar information i tidsföljd, linjärt och metodiskt. 
• resonerar och drar slutsatser.
• delar upp, stoppar in i fack och beskriver. Väver samman detaljer till historier.
• står för vårt ”hjärnpladder”.
• etablerar neurologiska nätverk som reagerar automatiskt.
• bildar  ”tankemönster-loopar” och känner igen mönster grundat på tidigare erfarenheter. Ofta är det dessa omedvetna tankemönster som talar om för mig vad jag tycker om eller inte tycker om.
• kan allt om språket och matematiken. 

 Höger hjärnhalva:

• är kreativ och använder sig av bilder.  
• har en helhetsuppfattning. Endast nuet existerar, tidlöst och oändligt.
• tänker intuitivt, utanför ramarna, spontant, bekymmerslöst, fantasifullt.
• känner empati.
• tolkar den icke verbala kommunikationen; tonfall,  kroppsspråk. 
•  uppträder och improviserar,  spelar på gehör.

För att återgå till målningen skulle vi en gång måla det vi var rädda för ihop med målning. Det blev självklart enkelt för mig att välja. Jag var rädd för att det skulle bli fult, att färgerna skulle vara fula. Onekligen brottades jag med stor prestationsångest! 

Det märkliga hände dock att det inte blev fult. Trots att jag valde de färger jag tyckte minst om. Och det märkliga hände också att jag upptäckte ett nytt äventyr, nämligen detta att "se". Ett sorts samarbete uppstod mellan mig och målningen genom att jag gav mig tid att bara vara och inte göra, inte själv bestämma vad som skulle komma fram på duken. 

Det blev plötsligt ännu mer spännande att måla! En massa detaljer bara fanns där. Det vara bara att pilla lite med penseln: en åsna som kissar på en rosa elefant, en prinsessa som rider bort i björkskogen, två  figurer som står på en stenröse och håller varandra i handen, lite längre bort en figur som blah, blah, blah pratar till en liten grupp av lyssnare, djur som sitter i gräset, etc. Detta hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat komponera! Och på den vägen är det.