Självmord, "rätt" eller "fel"?

Under två års tid, till och från vid krissituationer. Långa telefonsamtal. (Personen i fråga bor på annan ort.)

I natt blev samtalen plötsligt många.

Tankarna snurrar. Finns det egentligen rätt eller fel? Är det inte bara något vi fått lära oss? Vi tror att det vi tror är något vi själva bestämmer att vi tror!

Vad är det då vi fått lära oss att tro om självmord?
Ja, enligt kristendomen är det syndigt att begå självmord.
Det är emot guds vilja.

Enligt reinkarnationsprincipen är det synnerligen onödigt att avsluta livet i förväg, ty då måste man åter födas ner under liknande omständigheter för att lära sig det man smet ifrån. Med andra ord,  man kan inte fly från sina problem, bara skjuta upp dem.

Så har vi den fria viljan och respekten för en annan person.
Detta funderade jag på mellan samtalen.
Om vännen nu berättar att han tagit alla tabletter. Vad gör jag då? Ringer jag 112?

Vi har ju redan gått igenom alla argument för och emot ett stort antal gånger. Vi har pratat om gudstro, om själen, om hjärnkemin, om hänsyn till anhöriga, om feghet, om livets skola, om vad som händer sedan.
Vart tar vi vägen? Blir det bara svart? Kommer vi till himlen eller...?
Och inte minst; hur gör man för att inte misslyckas?

Det är svårt att dela med sig av en känsla. Av insikter som ligger bakom egna erfarenheter.
Jag minns en gång i början på 80-talet då jag var på kurs i självkännedom. (Tänk att man ska behöva gå på kurs för att lära känna sig själv! Det är egentligen ganska konstigt.)

Jag tog en av mina långa promenader i naturen.
Vi hade just pratat om våra "roller".
Jag gick där på en spikrak grusväg som ledde mellan höga tallar och mådde "minns inte hur". Men. Plötsligt slog mig insikten att detta med att inte vilja leva, att tycka livet var värdelöst, det var bara en roll!
Det var inte jag som tyckte det egentligen. Det var en tanke som fastnat i min hjärna och som spolade upp om och om igen så fort jag stötte på motgångar.
Det var en fantastisk insikt även om den kan verka banal och allt för enkel.
Visserligen tog det flera år innan den riktigt satte sig men en process hade startat.

Livskraften är så enormt stark! Den gör att vi överlever det mesta och anpassar oss.
Men jag får anpassa mig nu och inte gå in med en massa ord som ändå bara skulle snurra runt runt.

En sak är dock säker. Så länge man ringer och pratar om att ta livet av sig, har livskraften övertaget.